Jag kom idag på ett uttryck som mamma ofta använde när jag var sjuk som liten "matt i pälsen" och det uttrycket har stämt bra på mig sista dygnet, jag har varit "sjuk i magen" mer eller mindre i tre veckor, inte fått behålla nånting om jag inte tagit stoppande tabletter, men igår slog det över åt andra hållet, det kom upp ist, satt och kollade på "Lotta på Liseberg" med en hink i knät, jag vet det är sånt dära charmigt ni alla vill veta om mig ;)

Jag hade tänkt vänta och ringa FLE (som VC typ) imorn men kände att när jag vaknade vi 4.40 imorse vrålhungrig eftersom jag inte fått i mig nått sen 17 tiden igår, och inte fick behålla den tidiga mini frukosten heller, så ringde jag vid 8 imorse, fick komma upp redan vid 9.45 Träffade en konstig läkare som frågade samma saker om och om igen, hakade upp sig på att TVÅ VECKOR var lång tid med diarre, han vägra få in att det nog var lite Över Tre veckor (en som var dålig på svenska, ursäkta om jag låter som rasist) han klämde iafall massa på magen, konstatera att det onda flyttade sig ju mer han tryckte på det, och det nog var vätska  i buken, ordinera jordens alla prover, alla utom snabbsänkan skulle dröja och få svar på men den skulle jag få svar på direkt, satt och vänta på honom Länge, till slut knacka jag på för vi skulle iväg på urnsättningen, men ingen respons så till slut gick jag iväg bara så ringde jag till dom sen och han ringde upp. Sänkan var bra men han ordinera mig flytande kost endast tills han får alla provsvar, han lovade och ringa i slutet på veckan eller början på nästa beroende på när han fick svaren. Så får hoppas han ringer... får väl vara glad att jag inte vart förbjuden att dricka kaffe :P

Dock skulle jag helst undvika stoppande tabletter för att "låta tarmen vila och skölja rent den" påpeka oxå att jag pissar utav bara fan så fort jag dricker för det mesta. Men som sagt...han hörde det han ville. Varför träffar jag aldrig läkarna som förstår en?....jaja min tur väl. Får se vad hans prover visar.

Nu sitter jag iafall med en varma koppen och försöker låtsas ha aptit iafall, är så matt och rätt retlig så katterna får skäll så fort dom är för nära fötterna när jag ska gå...inte deras fel jue :( Men haft lite nöje ikväll iafall och flytta in i min nya telefon:) helt klart är samsung bättre än skit xperia! testat två såna nu och NEJ dom ska man inte ha! Lärt mig det nu.

Nej soppa,värmevallningar av att nått kommer i magen som inte är vatten eller kaffe..så frossa snart säkert..tur det är Måns Mums Mums med gäster på tv snart ;)

Detta har varit en minst sagt trist midsommar, men ändå helt okej.Jag har inte umgåts med en människa, förutom dom i boken jag läst ut, och dom i Private Practice, eller räknas dom jag "mötte" när jag var ner en snabbis på domus och handla lite igår?

Har varit nån form av magsjuk hela helgen i princip, var lite bättre igår fick iafall behålla det jag peta i mig, men på kvällen sa magen upp sig igen, men idag verkar den snäll igen. Har aldrig varit så glad för storpack Imodium på recept och att jag hämta ut sista asken innan receptet gick ut för ett tag sen som dessa dagar. Lite smått av en detox har det varit haha. Kan nästan se spår i govet över vardagsrums golvet från soffan till toa dörren av allt springande :P

Men men har jue inte varit så mycket sjuk sista den så får väl ta det. Men igår var jag så matt så jag knappt kunde stå på benen och var helt skakis. Tänkte först ta promenad ner på stan och handla, men insåg när jag bara kom utanför porten att det var dömt och misslyckas, så då var jag riktigt glad över att ha skaffat mig en bil. Är fortfarande inte vidare pigg, men det går framåt.

Det har således inte varit nån jätte lattjo midsommar, men jag hade inte planerat något annat heller så inget och hänga läpp för, hade planerat PP tittande och att jag fått ro och börja läsa igen är kanon. Beställt hem lite nya böcker dessutom, och hitta två "sommar pocket " på Domus igår, läste ut en Läckberg bok jag hade i hyllan för en stund sedan, men nja inte så impad hon hoppar alldeles för mycket mellan olika historier i samma bok även om man fick ett sammanhang i allt på slutet. Men den var okej. Nu läser jag Viveca Sten, har faktiskt inte läst nått av henne tidigare men får se vad jag tycker. Inte sett det som blivit tv serier heller än så länge.

Nu ska jag fortsätta med boken och ett halvt öga på friidrotten på tv.

Jag fick ur mig det hela för A-L imorse, hon vart inte arg, inte besviken att jag inte sagt nått som jag var så rädd för, vi prata om det hela och slutsatsen vart i det stora hela att hon mest vart ledsen för att jag är så elak mot mig själv som hon kallade det. Hon började kolla upp div saker och vi prata fram och tillbaka vad det hela bottnar i och hur vi/jag ska gå vidare, fick bara ett krav på mig fram till torsdag, då ska vi ses igen och kolla läget inför midsommar. Det känns okej. Men jag är ganska virrig just nu och tappar tid och rum till och från men det har sina förklaringar. Får se om hon har berättat om det hela för B tills dess oxå...jag gjorde det inte idag innan men "risken/chansen" är nog stor att hon gjort det, tror nästan det är hennes plikt och göra det. Så får se vad som händer på torsdag. Men jag försöker tänka på mitt motto som växte fram imorse (eller natt snarare) när jag inte kunde sova "Ny dag Nya möjligheter" Jag vill förändra även om jag skyddar mig med orden "jag vill inte, jag orkar inte" just nu. För egentligen vill jag!Jag är bara så förbaskat förbenat rädd för att djup dyka i det och bena ut all skit.

Direkt efter psyk gick jag till Erika och Anton och vi har umgåts hela dagen, varit så skönt och slippa sitta hemma med allt just nu och ramla neråt och grubbla och göra fel saker. Tack för att ni finns och är ni! <3

Imorn måste jag ta tjuren vid hornen och berätta sanningen för A-L jag har kämpat med att få ur mig det i ett par veckor, men jag har bara inte kunnat. Jag har inte berättat för Nån om det, det är det dära med att inte vilja ha det skrivet i text så det finns bevis som jag bloggat om förut. Finns en person som "typ" vet om det, men inte ens för henne kan jag erkänna det. Jag vet inte om jag vill erkänna det för A-L hellre imorn, men jag vet att det kan bli så mycket värre om det får fortgå. Gårdag kvällen höll på sluta i rejäl jävla katastrof men jag däckade innan. Jag försökte bekänna sanningen i ett mail till A-L men mina fingrar bara kan inte skriva vissa ord, jag vet inte om det är spärren att ha det skrivet som hindrar mig eller nått annat. Funderar på att skicka ett mail med bara texten "tvinga mig att erkänna sanningen" men samtidigt vill jag ha chansen att behålla sanningen för mig själv ytterligare ett tag om jag bestämmer mig för det. Jag vet inte alls hur jag ska göra, samtidigt som den kloka förståndinga Marie vet PRECIS hur fucking jag SKA göra. Varför kan jag bara inte vara förståndig och göra det rätta? Varför tvekar jag ens?

Var till sjukgymnasten på förmiddan, har haft ont i flera veckor i "fel" axel, och har försökt tränat bort det med övningarna både hemma och på gymmet, men inte blivit bättre så vi bokade en tid och hon gjorde lite "tester" och klämde kände och drog, aj aj aj sa jag, och det sluta med att hon kom fram till att jag har nån "slämmsäcksinflammation" under axelkulan där axeln och skuldran möts. Så hon gav mig totalt träningsförbud i en vecka och en speciell övning jag ska göra två gånger om dagen i en vecka, sen sprang hon ner på FLE och såg till att dom skulle skriva nytt recept på Naproxen så jag skulle äta det 7-10 dagar. Det skulle komma in under dagen.

Receptet kom i sen-eftermiddas, MEN för det första såg jag att läkaren som förskrivit är "läkaren med hår i öronen" som Mary kallade honom när vi bodde i Krylbo och han jobba på VC där, han var på FLE här en sväng för nått år sen, och nu är han tydligen tillbaka, men det var iofs inte det som var poängen nu, Men, han har skrivit ut diklofenak, jag har sagt till på FLE, Flera gånger att jag inte mår bra av den och bett dom skriva det i journalen, men antingen kunde inte eller orkade inte karln läsa det eller så har dom inte skrivit in det... Så får ringa imorn bitti och be dom skriva ut naproxen ist. Ska ändå ringa om provsvaren om feretin.

Känns surt att inte få träna på en hel vecka nu när jag äntligen kommit igång ordentligt igen! Men nya tag nästa vecka igen, ja eller sjukgymnasten ville ses igen och "godkänna" först.

I fredagskväll fick jag till slut iväg mail till A-L om "det" som jag för några år sen redan blogga om men fortfarande har otroligt svårt och prata om i ord, våldtäkten. Så vi prata om den och saker runt den idag, hon hade inte läst om det i min journal, för som jag misstänkte har hon inte läst bakåt alls för hon vill få höra saker själv och bilda sig en egen uppfattning. Det var jobbigt och prata om det, och höra nån säga ordet våldtäkt högt och i samband med mig känns fortfarande efter alla år som om det är en dröm. Vi börja lite i lite tidiga minnen om nått hände i tidigare barndom som gjort att jag så lätt förtränger/glömmer bort allt som händer. Men jag kom inte på något. Vi såg dock helt klart mönstret att det mesta i mitt destruktiva beteende/mönster eskalerader rejält efter den händelsen. Och att jag kanske fick för lite bekräftelse hemma som ung, inga tydliga regler och ramar och sällan nån som fråga hur det gick på prov och sånt i skolan. Jag vet att jag saknade att få frågan "hur gick det på det och det provet?" samtidigt som det var ganska skönt med fria tyglar. Men jag har jue aldrig varit med om någon annan uppväxt så jag har inget och jämföra med. Men A-L trodde att mycket av beteendet i många år med "jag ska fan visa alla motsatsen att allt kan gå käpprätt åt helvete bara för att ni säger att jag kan klara det" är för att få bekräftelse. MEN det kunde jag stolt säga att jag inte känt på länge,jag tror på mig själv istället och att jag Kan ta mig igenom dom jobbiga perioderna och med dom metoder,verktyg och färdigheter vi arbetat fram.

Som igår, "dödsångesten" slog till pang på. Så jag stängde av datorn och ljudet på mobilen och la mig i soffan och spela bingolotto sen gick jag faktiskt och la mig och sov innan kl var 21 det var mitt sätt och hantera ångesten och det är why bättre än en intox eller sitta och plåga mig igenom jobbiga tankar. En annan sorts paus jag börjat med ist för destruktiva saker är att se massa serier på dvd.

Fick på skämt förslaget att dricka klorin mot magont igår. Det satte igång tankarna som funnits förut på att fräta sönder mig invändigt med det. Men A-L sa idag att: "Du gör mycket elakt och ont mot dig själv men, NEJ det gör du inte, du är för värdefull för det och bara NEJ det är inget du gör och hör sen" och hon vet nog att jag lyssnar på henne. Jag är nu inte självmordsbenägen men impulser kan komma, dock vet jag bättre sätt att hantera dom på nu. Så gott folk, om jag bara stänger ner dator och telefon betyder det numera inte det värsta. Jag bara går in i min kokong och står ut tills det går över.

PUSS PÅ ER!