Jag mår bra förutom ihållande öronvärk(öroninflammation) och nästan konstan huvudvärk. Ätit pencillin sen i fredags men det verkar inte hjälpa. Så ska försöka med nasonex nu oxå se om det blir bättre. Inte gjort mycket sista tiden varit en hel del på blåkulla och igår var jag med pappa på crusing i Sala. Var kul mycket bilar och fint väder och träffade Crisse:D När vi åkte hem kom det en älg rusandes upp på vägen en liten bit framför bilen, men pappa han bromsa och styra undan men fy fan vad rädd jag blev. Sen åka en bil utan säkerhetsbälten så kunde det gått hur som helst.

På måndag har jag och Malin möte med min handläggare på FK vi ska prata om arbetsträning och planera för det.Det känns grymt bra! Verkligen peppad för att komma igång. Sa det till Gunn i fredags och hon tyckte det var jätte kul och höra mig så glad och inne på iden att komma vidare.Sen sa Malin igår att jag verkligen ser pigg och glad ut sen jag slutade med medicinerna och mina leenden verkligen är äkta nu förut när jag log såg det mest fram tvingat ut. Sånt är alltid kul och höra=) och att folk tror på mig och mina beslut känns skönt. Men vi pratade oxå om att jag inte får rasa ihop Helt om det kommer ett bakslag. Men jag ser det inte för tillfället som att det ska rasa totalt och bli helt åt helvetet nu. Utan att det kan bli ett litet bakslag men man kan hantera det. Och jag sa nått om att jag tror på mig själv och inte ser allt svart och vitt utan att man kan vingla lite men fixa det. Inte dom orden men minns inte vad jag sa exakt. Men hon tyckte det var skit bra att jag ser det på ett annat sätt och iafall börjat ändra mitt tänk. Som jag själv sa. Intalar man sig att det inte blir helt åt helvete utan man kan styra upp det så blir det så. Positivt tänk kommer man långt med. Säger hon som alltid sett skiten i  allt och inte trott att saker kan gå min väg:P

Trodde faktiskt inte att det kunde bli Såhär positivt av att "bara" sluta med alla mediciner efter nästan 10(!) år alltid med några kemikalier i kroppen. Men ibland är det "enkla" det bästa. Jag försöker intala mig själv att jag inte kommer bli jätte besviken om jag framöver måste börja med nån medicin igen. Men då har jag försökt och vet att jag KAN fixa det utan. Jag har varit ganska isolerad och inaktiv i snart två veckor för jag varit sjuk, inte orkat gå ut och gå som jag brukar inte orkat umgås med vänner eller sköta hemmet helt som jag vill, men jag accepterar det utan att bli helt nere. Det är en annorlunda känsla för mig att ta det som det är och inte blir helt flippad för det. Men jag Kan acceptera läget och vänta ut det.

Men Nu Vill jag komma igång med riktigt långa promenader igen när det är så fint väder. Men på fredag kanske vi får snö=( Men den lär inte stanna. Men smått deprimerande ändå när man fått njuta av solen flera dagar. Sista dagarna har jag druckit morgonkaffe på balkongen i solen med en njutande gosig Ozzy i knä. Vardagslyx som gör gott för själen.

Ska försöka bli bättre på att blogga igen men sitter knappt vid datorn kollar facebook men inte mkt mera.Har inte riktigt lusten och sitta vid datorn. Men så är det ibland.

Nej mera kaffe till mig och fortsätta slöa med tv.

Ha det bra sötnosar!<3