Man märker vilka som är ens vänner när man mår bättre, en del människor har nästan helt slutat höra av sig sen jag slutade med mediciner och mår bättre och inte är lika depp och bara har negativa saker och säga/skriva. Visst jag känner Nästan bara människor som oxå har psykiska problem. Men nu när jag ser allt med andra ögon ser jag verkligen vilka som bara vill prata sjukdomar och diagnoser och mediciner och verkar stötta av att jag kommit framåt och är rejält jävla positiv till livet. Är dom avundsjuka eller vet dom inte hur dom ska bete sig?

Jag är glad att jag har Sara och Erika här i stan och umgås med dom är glada för min skull och positiva. Jag säger Inte att andra inte är det. Men folk kanske helt enkelt inte vet hur dom ska bete sig? Hör nästan aldrig av folk förutom dom två men jag är glad för dom<3

Men ni andra ska veta att jag INTE tycker nått konstigt om er bara för att Jag kommit vidare. Men jag hoppas alla mina vänner ska få må bättre och känna detta.

JÄJ! Hade möte med Malin, FNS och min handläggare på FK idag och vi kom fram till att jag ska börja arbetsträna precis som jag vill, jag vill helst vara på min gamla arbetsplats OkQ8 där jag trivdes bra och A, från FNS sa att han som är ägare där nu aldrig är omöjlig och det visste jag för jag har jue jobbat med honom förut. Fått tid med AF handläggaren på FNS på måndag då ska vi prata igenom det lite mera och prata med Ok om dom tar emot mig och gör dom det är jag snart igång=)

För bara några månader sedan hade jag Ingen lust att börja jobba och trodde aldrig jag skulle klara av att jobba och komma ut i det livet igen. Nu är jag Jätte pepp på det och skulle helst kasta mig ut och jobba heltid:p Men vi kom fram till att jag ska börja med två dagar i veckan 4 timmar om dagen till och börja med för att inte gå ut för hårt och jag får inte öka fören vi haft uppföljningsmöte. Jag vill vara nånstanns där det kan finnas möjlighet till en del riktigt jobb framöver. Om Ok inte går så har vi lite andra ideer på ställen så nått ska väl gå. Jag vill komma igång NU:P

Hoppas bara det funkar och jag inte rasar men jag känner inte sån fasa, än. Jag tror på mig själv för nog första gången i livet och att jag kan fixa detta och få en normal tillvaro igen. Små bakslag kan alltid komma men då får man hantera dom då=)

Jag kan fan säga att jag trivs med livet nu även om jag inte kommit igång med jobb än. Men jag tror på en framtid och det har jag inte gjort på bra många år.