Jag har verkligen blivit dålig på att blogga, men jag sitter inte så mkt vid datorn och gör jag det tänker jag inte på att blogga eller har inget och skriva:P Det mesta som händer i mitt liv står på Facebook,det som inte står på fb har jue inte hänt;)

Var iafall hos sjukgymnasten i onsdags för att få träningsprogram för min stela nacke, hon gick igenom hela kroppen för att se om problemet kunde komma nån annanstans ifrån, och jo då, bäckenet är snett, skuldrorna sitter olika högt och för brett isär och ryggraden är rejält krokig hela vägen.....hon undrade hur ingen inte kunnat se det förut genom alla åren jag sprungit hos sjukgymnaster sen jag gjorde illa nacken för en sisådär 15 år sedan i en bilolycka, dock trodde hon inte att min axel som är sne beror på olyckan utan att kroppen varit sned hela livet. Så nu väntar röntgen av alla delar, ett ortopedbesök och "dom" innan jag får börja träna för att stärka kroppen.

Och magen bara jävlas och jävlas, så fort jag äter får jag ont och mår illa och kallsvettas...ska till en magläckare på måndag och prata och ta div prover. Nått fel har jag jue som går upp i vikt fast jag inte äter speciellt mkt och inte onyttigt direkt ofta.

Jobbade idag, börjat med måndagar nu också, men då 11-15 för att få lite andra tider. Var lite mera folk denna tid och riktigt roligt=)

Var hos Malin innan jobbet och vi pratade om saker som förändrats genom åren och speciellt sista tiden, och vad jag gör annorlunda nu.Jag är verkligen en helt ny människa, jag är gladare, positivare och tror faktiskt att jag klarar saker, förut såg jag bara allt negativt och att allt jag försökte mig på skulle gå åt helvete. Nu är jag en sån där "äckligt positiv" människa som jag själv kallar det, jag försöker hitta positiva saker i Allt som händer och sker, och jag tänker efter före jag gör saker, samt har insett att det finns lösningar på allt som för det inte är destruktiva. Okej att det bara är 5 månader sedan jag tog en stor överdos,men det var många år innan detta jag kunde stå emot så länge. I vintras var dom så många och så tätt att jag fått höra att vården nästan gett upp hoppet om att jag någonsin skulle komma ur det destruktiva, Om ens överleva till slut. Men jag har visat att ger man sig fan på att det ska bli bra så blir det det=) Men som Malin sa, att må så psykiskt dåligt som jag gjorde och vara så pass destruktiv är nästan som att vara missbrukare, man måste slå i botten,hårt. Innan man får nog och vänder uppåt. Jag vet att jag kanske inte kommer må bra för alltid, men jag är inte  rädd för att få en sämre period för jag känner att jag nog kan hantera det bättre nu Och jag Vet att det går över. Det gäller bara att stå ut i stunden, för över går det=)

Jag har dock inte mått dåligt eller haft destruktiva tankar på ett par månader. Det går väl upp upp upp nu sen planar det säkert ut, men sånt är livet. Det kan inte alltid vara jätte bra.

Nej nog babblat från mig. Ha en toppen kväll alla underbara läsare!<3