Min mage plågar skiten ur mig, gör så jävla ont så jag knappt vet vad jag ska ta mig till stundvis, proppar i mig värktabeltter i parti och minut i olika former.Slutat med diklofenaken nu oxå se om det blir nå bättre, eller om lederna bara blir Ännu ondare än dom redan är. Tigerbalsam,min bästa vän just nu.

Men fast jag mår tjyvens för att mage och kropp överlag bråkar så håller jag modet uppe och går inte ner mig i psyket, jag vilar när jag behöver, kräver inte mer av mig själv än jag orkar, jag inser när jag inte orkar mera och bara behöer vara. Jag säger nej när jag inte orkar. Och det är fortfarande väldigt nytt för mig att sätta ner foten och säga nej till saker. Förut sa jag ja så fort nån frågade om något.Men jag har börjat sätta mig själv i först rum och mitt eget välmående och det känns bra. Jag har Insett att det är Så det måste vara. Orkar jag inte själv orkar jag inget med/för andra. Så jag ber om ursäkt i förväg om jag är tråkig och bara ligger hemma, men orken finns inte riktigt nu.

Men på tisdag ska jag först träffa en läkare på FLE och prata smärtmedicin, sen på eftermiddagen till smärtmottagningen och få sprutor i magen.Jag ska fråga om i kan ta dom tätare så jag slipper få så hära jävla ont emellan omgångarna. För dessa magsmärtor önskar jag inte ens dom jag inte ens har mycket till tycka-om-känslor till övers för!

Men om magen blir snällare framåt dagen idag ska jag ta mig en tur till Dollar store i Ludvika, behöver diskborstar och tandkräm. Och Ozzy säger att han behöver dreamies;)