Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, bara känner för att ordbajsa lite. Det psykiska går ganska bra, som jag och A-L kom fram till i fredags, bara senaste halvåret har jag utvecklats enormt, tänker på ett helt annat vis, tänker en extra gång, tar paus när jag behöver det och har framför Allt lärt mig att säga nej, och stopp när jag behöver det. Jag har insett att jag inte orkar hur mycket som helst och att jag inte säger nej till folk och saker för att vara elak utan för att orka själv i längden. Och nu har magen strulat mer eller mindre konstant sen december, några korta bra perioder, men jag faller inte ihop för det. Jag tar fighten och försöker rida ut det. Men nog fan vore det skönt om vården kunde göra något!Fick sprutor i tisdags, redan onsdag morgon eller tisdagkväll egentligen, redan hade jag ont. Min mage är i olag, jag kräks och bor på toa åt båda hållen vissa dagar när jag äter, eller bara dricker, men iafall fått diklofenak suppar nu och dom funkar ganska bra så jag är ganska säker på att det är nått med gallan som sturlar. Men dom säger att proverna är bra så det är inget fel... ALLTID gå efter dessa prover och om man har feber eller inte...är inget av dom två fel så är du inte sjuk...

Men men jag fightas på och är envis som få. Imorn är det jag som ringer FLE och ser till att få remiss för röntgen av magen, igen, inte gjort sen december, och ultraljud av gallan. Dom får fan inte leka med detta längre. Jag Orkar Inte Hur Länge Som Helst. Inte ens envisa Marie gör det.

Nu ska jag smutta på mitt kaffe, för att vara snäll med magen, sen efter nyhetsmorgon ska jag gå och posta kapet till Mary i fin vädret.